Orangeriet

Hej kära följare.

Nu ska ni få se, orangeriet är klart! Tre tyska byggsorkar och jag själv färdigställde fastighetens smycke och det innebär att nu är hela huset äntligen klart. Det är sant!

Undrar om fönsterbården inte blev lite smal, inte ens en sork klarar väl att slinka igenom. Typiskt.

Jag ska bara tassa ner i trädgården och se hur det tar sig ut där nerifrån….

Min lilla kollega H, frid över hennes minne, snubblade på målsnöret och klarade det inte ända fram, men jag har envist kämpat vidare under vintern. Vi två, mest jag, har visat att marsvin kan projektera, budgetera, leda och hålla ut under en fem år lång byggtid, marsvin kan bygga ett hus. Planera en trädgård. Vi lyckades.

Er marsvinskollega i byggbranschen, för alltid, Princess.

Annons

Humlan

En liten kollega är död.

När jag var liten trodde jag att marsvin blev 3 till 4 år gamla, det var så gamla de blev. Nu vet jag att de blir 6-8 år gamla, det är till och med vanligt.

Jag trodde att marsvin var rädda. Nu vet jag att marsvin kan bli oändligt tama, orädda, lära sig konster, komma på inkallning och följa en i fotspåren dit man går.

När jag var liten fanns inga personliga marsvin. Nu vet jag att varje marsvin har en personlighet.

När jag var liten var marsvin ett förbrukningsdjur, ingen tog illa vid sig när ett marsvin dog, man skaffade ett nytt eller ett så kallat riktigt djur. Nu vet jag att ett marsvin kan betyda mycket för en människa, för en hel familj. Och det går inte att ersätta med ett nytt.

Lär känna era marsvin. Försäkra det. Vårda det. Det arbetar i människans tjänst och glöm inte bort det.

Lilla H blev 6 år och 5 månader och 5 dagar. Kvar finns Princess som kämpar vidare med huset. Och kvar står familjen, rådvill.

/Familjens mamma.

Entrén uppsnyggad

Hej

Nu är entrén uppsnyggad och färdig att presenteras. Vad säger ni om ett äppelträd och en blodbok och ett fylldblommigt fågelbär ut mot gatan med klematis Paul Farges i varje trädkrona. Och en grön häck av liguster invid staketet, aa, det förökas redan nu småliguster för fullt.

Här nedan en bildserie på hur arbetet gick till under denna junivecka.

Först grävde vi ur en hel del jordmassor så marken sluttar bort från huset, mest grävdes närmast gatan där jag står. Hoppas nu att blomsterlökarna inte ligger i jordhögen där, det var så blått i våras.

Är det tillräckligt många tro, de luktar bra i alla fall. Jag provsmakar lite…

 

Oj, gräset utlagt på en dag, klart för asfalten.

Asfalt är varmt och lent mot rumpan!

Kanske göra något med boden, bra graffiti är snyggt, jag ringer och kollar med Banksy om han har tid, och så kanske en avskärmning runt p-platserna. Det får bli nästa vår, längtar redan.

Kram från Humlan.

 

Före- och efterglimtar.

Hej,

Om ni bläddrar ner ett par inlägg ner finns bilder från huset den 10 mars 2016, drygt ett år sedan. Då kan jag lova er, var jag inte mer än ett urvridet litet mjukt skinn efter långa arbetsdagar.

Tänkte det vore kul att visa de bilderna igen, tillsammans med ett sprillans nytaget foto från samma plats.

Hallen byggs i den nya delen, den delen med gjuten betongplatta. Där det är trägolv är det gamla huset. Allt är precis påbörjat och familjen har svårt att se slutresultatet framför sig.

Men det blev klart till slut. Grå klinker ovanpå betongplattan – La Faenza Lastra. Under ligger vattenburen golvvärme.

 

Taket läggs, putsen är inte påbörjad. Hela huset är inkapslat, ljuset blir lite mjukt och luddigt i konturerna.

Tadaa, taket är klart – färgen är PL 30 grå (NCS S3502-Y) om ni gillar den. Putsen har kulör NCS S0500N.

 

Varsågoda ett trapphus, saknas trappa och egentligen även ett hus.

 

Trappa från Trappfabriken. De ritade upp trappan efter våra mått, ändrade när vi ändrade oss och skissade om igen, allt via telefon och levererade därefter i delar. Suveränt. Trappan kom grundmålad och det har en sådan fin sliten look att jag inte målade något mer. Är ni intresserade av både botanik och fotokonst tycker säkert ni också om Richard von Hofstens vackra fotografier ”I huvudet på Carl von Linné”. I serien finns många motiv och jag köpte två på Galleri sjöhästen och gläder mig massor varje dag.

 

Min kollega Lilla H, äter sin matlåda här i det blivande köket. Vardagsrummet i bakgrunden. Fortfarande inget klart, men allt påbörjat, familjen strosar runt varje kväll och spanar och oooar och fingrar på träbjälklaget.

Äntligen. Köket och vardagsrummet har vitt trägolv – Kährs Ask Alabaster. Den blå kulören är Jotuns S 1050-R90B.

/Princess, byggherre, kvalitetsansvarig, härskarinna.

 

 

Uppsnyggning av entrén.

Japp

Tänk om den verkligen kan bli klar, hurra, då har det å enda sidan tagit 3 år men å andra sidan är det Sveriges mest påtänkta entré.

Om vi tar det från början, alltsedan lite mer än 3 år och fram tills helt nyligen övervägde jag min lilla korksork aldrig på allvar något annat alternativ än vanliga släta betongplattor 33 x 33 cm till entrén.

De har såklart ett bra pris också, tänkte jag, de är ju så hemskt vanliga, de ligger överallt. Tills jag räknade på hur många kvadratmeter det gällde. Och hur kostsam den var att lägga. Och att det inte alls var den billigaste stenen, tvärtom. Men jag ville ju ha just den här betongplattan, plötsligt blev inget viktigare i världen än att lägga tassarna på 105 kg/kvm multiplicerat med 150 kvadratmeter yta, ingen annan marksten dög. Vad ta sig till? Jag rafsade snabbt igenom begagnatmarknaden: Kom och gräv upp 300 kvadratmeter själv från vår infart, kom och bila bort 7000 plattor från vår gamla terrass, du måste ta allt. Och, ja just det, inte nog med det, köparen skulle ändå betala för kalaset. Inräknat transporter, inhyrda tassar för arbetet med att gräva upp och lasta på och av och tvätta plattorna skulle det inte bli särskilt förmånligt. Och kanske inte ens snyggt, många av plattorna var missfärgade efter flera års slitage.

Sedermera, efter 3,nästan 4 års velande hit och dit började min lilla plan anpassas efter budgeten, och orken och tiden. Det blev asfalt. Lågmält och smälter ju in på sitt sätt i gatumiljön. Med rejäla gräsmattor runtomkring så träden och maskarna och andra söta mikroorganismer i marken kan andas, dricka och fortsätta leva sina små inrutade liv.

 

TA MER, med vänliga hälsningar Humlan. Jag tycker jag har en bra kommunikation med markanläggaren.

Härförleden startade äntligen arbetet. Vi börjar med att schakta bort en del jordmassor.

 

Alltid är det nåt….

Princess tröttnar ibland på krånglande spakar.

Fortsättning följer. Kram från Humlan

Bråttom

Hej.

Nu är det brått. Ett marsvin lever inte länge, så sorgligt, så nu är det brådska att färdigställa huset åt familjen. Ändå, kära korvar, finns fortfarande lite tid och mycket är redan klart.

Hmm, har det kommit någon morgontidning månntro, Sorkens industri?

P! det fattas något, var är orangeriet?

Men en del annat står still, för hur var det med ORANGERIET nu då, för det ska väl inte se ut såhär…

Kan det bli fulare tro, här måste läggas på ett kol.

Nu tar jag in offerter på arbetet och lilla H gnager på dem i hörnen, bestämt har stressen angripit den lilla sorkens hjärna.

Jag är stygg. /Princess.

Glimtar inifrån

Välkommen till vår blogg önskas nya läsare. Vi är två marsvin som bygger ett hus åt en helt vanlig familj med två tonåringar. Här några bilder av hur det sett ut under jul och vårvinter 2015/2016:

Hoppas ni tyckte om titten, välkommen igen. Kram /Humlan

Byggmaterialupplag över hela infarten

För en vanlig sork skulle det kännas fel och oursäktligt behöva utsätta grannar i kvarteret för denna syn vecka ut och vecka in, höst vinter vår och sommar, för så länge har det pågått och än är det inte klart.

Futten.

Äntligen rast, mot futten, värma tassarna på en kopp varm morotssaft.

 

Men inte för mig. Jag tycker bara det är roligt.

Jag är stygg /Princess

Rast i futten

Hantverkarkorvar är pålästa. Vi tycker om att läsa om samhället omkring oss.

Det där kan jag också göra.

Lilla H tycker nya restauranger är bra nyheter.

Ojsan, trillingar öppnar nytt ställe…

 

Over and out. /Princess

 

 

Sorkfest

Under några dygn har vi låtit våra vilda sorkvänner få fria tassar i det övergivna huset. Det var roliga dagar och efteråt såg det ut såhär och det är helt enkelt inte mycket kvar för våra hantverkare att riva ner.

 

Hallen…

Köket…

Trappan… Den sista gästen har lämnat festen och jag är lite efterfesttovig…

De blev glada och jag fick knappt ens tassvett. Det var roligt.

Kram /Humlan.